Etikettarkiv: teater

Drottningholm, slotten och teatern

I någon damm eller kanal i Drottningholms engelska park ligger liket efter en fransk påklädare. Om hans öde kan du läsa i min roman Ingen älskar dig – inte ens din mor. Det var under dammbygget i slutet av 1700-talet som träsket bakom teaterbyggnaden förvandlades till en park med engelsk förlaga. De ursprungliga idéerna skissades av Carl Fredrik Adelcrantz, men eftersom Gustav III tyckte att han började komma till åren och var lite omodern så blev det arkitekt Fredrik Magnus Piper och Gustav III själv gjorde den slutgiltiga ritningen. Kungen var väldigt intresserad av arkitektur och hade redan innan slottet blev hans att bestämma över, börjat fundera på hur marken kring slottet skulle kunna förändras. De som grävde var bland annat soldater ur Upplands och Dalarnas regementen samt säsongsarbetande bönder som rörde sig hemåt igen mot slutet av juni. Träsket förde med sig malarialiknande sjukdomar och stanken var vidrig, så det är inte konstigt att det lades ner mycket tid och pengar för att få till parken.

1777 hade Louisa Ulrika dispositionsrätten av Drottningholms slott, men hennes ekonomi blev till slut så dålig att hon inte hade något val än att ge efter för Gustav III:s påtryckningar om att låta staten överta slottet. Gustav III fick på så sätt dispositionsrätten över slottet, dess byggnader och marken. Som enväldig kung såg han på slottet som sitt och agerade därefter. Drottningholms slott har sina rötter i Gustav Wasas tid.

Sandsäck, fungerar som tyngd.
Foto Pernilla Ulvblom. Sandsäck, fungerar som tyngd.

Slottsteatern på Drottningholm byggdes ursprungligen av drottning Lovisa Ulrika. Den byggnaden som byggdes 1754 brann ner 1762 och strax efter, 1764, fick arkitekt Carl Fredrik Adelcrantz i uppdrag att bygga den som står där idag. Den stod färdig 1766 och användes flitigt på somrarna av Gustav III, hans hov och gäster. Förutom äran så fick Adelcrantz även stå för en stor del av den ekonomiska biten, eftersom Gustav III inte betalade Adelcrantz för de summor som han hade lagt ut. Adelcrantz dog utblottad 1796. Aktriser och aktörer från Kungliga Operan och Dramaten kom dit för att uppträda samt franska teatersällskap som anlitades av kungen. Artisterna bodde i teaterhuset under den tid de arbetade där. Annars så bodde de i kvarteren runt Operahuset – ju högre de var i rang desto närmre Operahuset bodde de. Frukosten intogs gemensamt i det orangeri som stod strax bredvid teaterhuset. Alla som arbetade vid slottsteatern fick frukost där, utom de mest prominenta artisterna som bodde högst upp i huset. De fick sina måltider serverade på rummet. De andra måltiderna betalades av kungen, men teaterarbetarna fick skaffa den själv, oftast så intogs de på värdshuset.

Orangeriet fick ge vika för tillbygget på teaterbyggnaden 1791. Ett utrymme för ballett och fest byggdes – Sallon pour les Festins et les Ballets- den så kallade ”Déjeunersalongen” där publiken idag kan ta sig ett glas vin mellan akterna. Adelcrantz som hade sina tre rum i den sydvästra hörnan på nedre botten fick flytta upp på övervåningen. Hans förrum och sängalkov försvann. Arkitekt var Louis Jean Desprez som även i begynnelsen var inblandad i skapandet av engelska parken samt skapade flera av teaterns scendekorationer. Det förekom även att kungen själv och hans systrar äntrade scenen och medverkade i föreställningarna. Gustav III införda det svenska språket på scenen och har även några eget (med viss hjälp) skrivna pjäser att stoltsera med.

Källaren under scen. En del av maskineriet.
Foto Pernilla Ulvblom. Källaren under scen. En del av maskineriet

Scenmaskineriet på Drottningholm tillhör ett av de få som finns kvar i originalskick. Vid Ceský Krumlov, i södra Tjeckien, har du också chans att uppleva 1700-tals teater på gammalt vis. Maskineriet på Drottningholm byggdes efter Donato Stopanis ritningar. Scenchef Johan Schef , 1781-89, verkar ha varit en duktig karln. Så pass att kungen upprättade ett dokument som lovade Schefs änka ekonomiskt stöd. Han var även inblandad i bygget av Arsenalsteaterns scen. Det är för övrigt ganska svårt att veta vilka som arbetade som scenarbetare. I Teater Almenach för år 1805 för Kongl. Svenska Theatern, står att det medverkat fem ”kapell-drängar”. Dessa var troligen scenarbetare. Troliga benämningar för dessa var även ”waktmästare”, ”snickare” eller bara ”dräng”. Under rubriken ”Theatre – Mechanicus” i Kexéls almanachor för 1788 och 1789 fann jag förutom machinisterna även titlarna Förste snickare, Sprutmästare och Fyrverkare. De borde ingått i den grupp som hade ansvar för scenarbetet och scenarbetarna. Det mest troliga är att precis som med teatrarnas skådespelartrupper, så var det samma teaterpersonal som arbetade vid de olika kungliga teatrarna och därmed var machinisterna på Drottningholm desamma som på de övriga scenerna.

Vid Drottningholm var det ofta visstidsanställda dalkarlar som arbetade som allmänna hjälpbräder på teatern. De gjorde lite av varje bland annat kånkade de dekorer från fartygen, då dekorerna även användes på Gripsholms slottsteater. Det var troligen de som skötte maskineriet på teatern under Gustav III tid. Dalkarlar hade anlitats för att gräva och göra i ordning den Engelska parken på Drottningholm och det är känt att dessa arbetade med både det ena och det andra som till exempel nyodling, dikesgrävning, hus- och brobyggen.De hade även rykte om sig som kunniga specialister. En fördel med att ha dalkarlar arbetande på teatern skulle kunna varit att de redan befann sig i inarbetade grupper. Så många som fyrtio man kunde arbeta under en föreställning – i källaren, vid scenen och på vinden. Idag arbetar där runt åtta – tio stycken.

I utkanten av slottsområdet, på andra sidan lustträdgården, står Kina slott. Slottet skeppades i delar från Stockholm och sattes sedan ihop. Det var en födelsedagsgåva till Lovisa Ulrika från hennes make Adolf Fredrik, den 24 juli 1753. Byggnaden drabbades av mögel och fick rivas. 1763 lades grunden till det som står där idag – arkitekt var Adelcrantz. Orienten var mycket intressant på denna tid. Ostindiska kompaniet som hade sitt huvudsäte i Göteborg importerade kinesiska varor och orientaliska tyger, bland annat. De var mycket lyxiga och eftertraktade.

 

För dig som vill veta mer så listar jag några källor här nedan, som jag använde när jag skrev romanen Ingen älskar dig – inte ens din mor.

Drottningholm under 400 år – Sig B. Hegardt
Drottningholm. En konstbok från Nationalmuseum – Boo von Malmborg
Drottningholm. Slottet vid vattnet – Jan Mårtensson, Gunnar Brusewitz
Drottningholms slottsteater på Louisa Ulrikas och Gustaf III:s tid – Agne Beijer
Drottningholms slott. Från Hedvig Eleonora till Lovisa Ulrika, band 1 – red. Göran Alm

Drottningholms slott. Från Gustav III till Carl XVI Gustaf, band 2 – red. Göran Alm
Drottningholms slottsteater. Dess tillkomst, öden och bevarande – Ove Hidemark, Per Edström, Birgitta Schyberg m.fl.
Giacomo Torelli and baroque stage design – Per Bjurström
Kina slott. Dröm och verklighet – Catrine Arvidsson

Kongl. Svenska theaterns almanach 1779-1789 : as a resource for Gustavian theatre history. I. Scandinavian studies. – ISSN 0036-5637. ; 2007(79), s. 103-150. Swanson, Alan (2007)
Kungliga biblioteket. Kexél, Kongl. Svenska almanachor 1787-1789
Kungliga Teatrarnas Arkiv. Anställningskontrakt huvudserie vol 1, u å-1833/34

Liten handbok i gammal teaterteknik – Per Simon Edström
Nöjeslivet i Stockholm 1773-1806. en förteckning via dags- veckopressen. Trebetygsuppsats i teatervetenskap. Stockholms universitet 7 november 1972. Blomkvist, Magnus (1972)
Slottet och ön. Vandringar kring Drottningholm – John Nihlén, Bertil Kumlien