Månadsarkiv: juni 2016

Sverige blir Sverige

Ordet land hade från början inte samma innebörd som det har i dag. Under 1100-talet nämns Hisingen som ett litet land, det vill säga ett mycket begränsat område. Troligtvis så hade dessa land egna härskare eller hövdingar. Under medeltiden började ordet land användas med den betydelse det har i dag det vill säga stat eller nation. Ett område större till ytan än då, men med eget styre med egna lagar – ingen stat som i dagens mening men varje område hade sina egna lagar. Småland, Gotland, Norrland, Götaland till exempel var självständiga. All land mark och skog tillhörde det folk som jagade där, brukade jorden och levde där. Befolkningen hade olika status och relationer med varandra. De fanns två dominerande folk: svearna och götarna. Svearnas land låg företrädesvis i östra Mellansverige och hade sitt centrum i Uppsala. Östergötlands kuster samt områden längts ostkusten lydde tidvis under svearna. Svearna var sjöfolk som spred sig längs kusterna. Värmland tillhörde Västergötland och var centrum i götarnas områden. Götarna i sydväst och svearna i nordost stod mot varandra. Ur dessa två folk och kulturområden är vårt land skapat. När slogs då folkslagen ihop? Det har man aldrig lyckats enas om. I början lutade sig forskarna sig på gamla sagor och enstaka gravfynd, men in på 1900-talet blev de ansedda som osäkra källor.

Svearna och götarna slår sig ihop och blir Sverige
Svearna och götarna slår sig ihop och blir Sverige

Svearnas välde utökades genom att de sysslade med beskyddarverksamhet. De invaderade områden lite här och var vid Östersjön och gav folken ultimatum. Svearna tvingade dem att betala skatt för beskydd – svearnas skatteländer. För att upprätthålla sin position var svearna med jämna mellanrum tvungna att ge sig ut och plundra och mörda för att sätta sig i respekt.

Sveafolket kallades Svitjod, tjod betydde folk. Svitjod blev sedan ordet för det ställe där svearna befann sig – kärnan i svearnas område. Svitjod användes vid forntidens slut som namn på trakterna vid Mälaren och är än i dag islänningarnas ord för Sverige. Latinets Svetia eller Svecia kommer ur Svitjod. Ordet Svitjod slutade användas samtidigt som ordet Sverige (Svea rike blev Sverike som blev Sverige) började användas under senmedeltiden. I forntidens Skandinavien verkar ordet rike ha betytt någons makt eller någons maktområde.

Götarna ingick inte i Svitjod, men de tillhörde troligen Sveaväldet. De kristnades före svearna men ärkebiskopssätet hamnade i Uppsala i Svitjod. Svearna och götarna framstår historiskt som om de varit mer samarbetspartners och grannar än konkurrenter. Götarna var inlandsfolk som sysslade med jordbruk och var lugnare och mer passiva än svearna.

1384 är första gången som namnet för landet Sverige finns nedtecknat. Det är då stavat Swerighe.
1384 är första gången som namnet för landet Sverige finns nedtecknat. Det är då stavat Swerighe.

1384 är första gången som namnet för landet Sverige finns nedtecknat. Det är då stavat Swerighe. Brevet som ordet finns skrivet i är utfärdat i Kalmar. Ärkebiskopssätet var etablerat i Uppsala och Stockholm hade blivit en centralpunkt mellan regionerna i landet, kungamakten hade stark kontroll över Svitjod och ett bra fäste för kontakt med kontinenten. Stockholm kallades ursprungligen för Stadsholmen och det namnet genom en sammandragning av ordet (timmer)stock samt holme. I dag kallar vi platsen för Gamla stan. Det tidigaste nedtecknandet av namnet Stockholm gjordes av Birger Jarl i juli 1252.

 

 

Källor

Litteratur

Ericsson Wolke, Lars. Stockholms historia under 750 år

Lindström, Fredrik och Henrik. Svitjods undergång