Slottsteater på Adelcrantz bekostnad

Carl Fredrik Adelcrantz blev inte teaterarkitekt och flitigt anlitad av hovet av en slump. Hans far var Göran Josuӕ Adelcrantz, hovarkitekt sedan 1715 och stadsarkitekt. Han var väldigt intresserad av teater och hade som ung skådespelat bland annat i Stockholm på den så kallade Lejonkulan. De var han som översatte den första franskklassikern, Esther, till svenska och skrev eget material för teatern.

Carl Fredrik Adelcrantz väg till att bli arkitekt var trots faderns yrke, inte spikrak. Göran var politiskt aktiv, men hans åsikter uppskattades inte av alla så 1727 avskedades han. Bitter av erfarenheten ville han försäkra sig om att sonen inte skulle hamna i samma situation. Carl Fredrik började på Uppsala universitet 1732, arton år gammal. Det var ämbetsmannabanan han skulle gå hade Göran, trots att han själv ville bli arkitekt. 1735 skrevs Carl Fredrik in som auskultant i kammarrevisionen. Fyra år senare dog Göran och Carl Fredrik lämnade genast in sin avskedsansökan och gav sig av utomlands för att utbilda sig till arkitekt. Han var inte helt bortkommen, hans far hade låtit Carl Fredrik få undervisning i den nystartade ritakademien. Bokhyllorna i hemmet var fyllda med böcker om arkitektur, men även om musik och teater. Det verkar som om Göran inte ville eller helt kunde blunda inför sonens begåvning och intresse. Möjligen ville han efterlämna sig några av sina erfarenheter till Carl Fredrik för han tycks ha hjälpt sin far med ritningar vid några tillfällen.

Bild av Adelcrantz målad av Roslin, hämtad från Wikipedia
Bild av Adelcrantz målad av Roslin, hämtad från Wikipedia

Efter några års utlandsvistelse tog arkitekt Carl Hårleman Adelcrantz under sina vingar. Slottsarkitekten lät rekommendera Adelcrantz till uppdraget att åka till Italien och anställa konstnärer som skulle utföra slottsbyggnadens dekorativa uppgifter på Stockholms slott. 1750 gav han sig i väg på en ett år lång resa.
Erfarenhet av teaterarkitektur hade han inte bara med sig från bokhyllan hemifrån, i hans dagböcker har han gjort noggranna skisser på detaljer från Neapels Teatro San Carlo samt skisser från andra teatrar och byggnader som han besökt på sina resor. Adelcrantz växte upp i ett musikaliskt hem och hans musikaliska erfarenhet gav honom en tjänst som chef för hovkapellet, men det var hans teaterintresse som skulle bli tydligast i hans karriär. Som skådespelare uppträdde han vid hovets sällskapsteater. Hans tycks ha varit en känslig och hänsynsfull som person.

Adelcrantz med sin utbildning inriktad på svensk rokoko, var inte helt lockad av tidens arkitektoniska strömningar. Förlägen var den franska rokokon. Förnuft och naturlighet var den nya tidens melodi. Intryck från den italienska renässansen samt den grekiska och romerska antiken blev på tapeten. Adelcrantz valde att intressera sig för den italienska barocken. Hans resor ändrade inte hans synsätt så mycket, utan han var rokokon trogen. De berikade honom däremot mot med teknisk och konstnärlig erfarenhet. Hans första betydande arkitekturuppgift fick han strax innan hans tredje stora utlandsresa där han skulle köpa in möbler och inredning till slottsbygget i Stockholm; nämligen att göra om ridhuset på Ulriksdals slott till en teater. Han blev samma år, 1753, ledare för hovets teatergrupp, det franska spektaklet, fram till 1755. Han fick den ärbara titeln överintendent 1757 och i hans uppgift som hovintendent ingick att ansvara för de kungliga festligheterna samt att ansvara för slottets möblering. Under 1760-talet blev Svartsjöslott hans arbetsplats. De omfattande tillbyggnaden av slottet är efter Adelcrantz ritningar samt Adolf Fredriks kyrka där Elsa Linnéa, huvudpersonen i min bok, gifter sig och för att inte tala om Operabyggnaden i Stockholm som stod klart 1782.

Vid Drottningholm har hans skicklighet som arkitekt satt sina spår. Slottsteatern och Kina slott har Adelcrantz som upphovsman. Det satte även spår i arkitektens ekonomi. Det var hans uppgift att arrangera festligheterna vid kronprins Gustavs bröllop 1766. Slottsteatern var inte riktigt färdig. För att kunna få den färdig och klar till bröllopet så tog Adelcrantz ett personligt lån – pengar som han aldrig fick igen, men han blev belönad med friherrevärdigheten. Det var ett bevis på den sociala prestige som arkitektyrket var förenat med. Han tvingades vid flera tillfällen lägga ut pengar bland annat till skådespelares löner som han aldrig fick igen och med tiden blev han tvingen att gå ifrån sitt sommarhem på den lilla gården Trångsund som låg vid Drevviken på Södertörn utanför Stockholm, och allt han ägde. Den sista tiden bodde han hos sin brors änka och hennes fyra döttrar på Götgatan i Stockholm. Adelcrantz gifte sig aldrig. Hans hjärta hade han förlorat till en kvinna i drottningens Lovisas hov, som han på grund av diverse omständigheter inte kunde få dela sitt liv med. Han dog 1796 och det jag ovan nämnt är bara en bråkdel av allt som han hann med fram innan dess.

För dig som vill veta mer så listar jag några källor här nedan, som jag använde när jag skrev romanen Ingen älskar dig – inte ens din mor.

Carl Fredrik Adelcrantz: Ett gustavianskt konstnärsöde. Stig Fågelmark
Carl Fredrik Adelcrantz: Arkitekt. Stig Fågelmark
Drottningholms slott. Från Hedvig Eleonora till Lovisa Ulrika, band 1 – red. Göran Alm
Drottningholms slott. Från Gustav III till Carl XVI Gustaf, band 2 – red. Göran Alm

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *